090909

jag fick precis ett kedjebrev och när jag läste detså känndes det bara så jävla rätt.
det är ungefär så jag vill göra just nu, för jag pallar inte detta längre...

jag står på bron och tittar ner,
ett litet steg, sen finns jag inte mer,
jag blundar och känner vinden i mitt hår
nerför min kind rinner sakta en tår,
i handen håller jag ettkort på min bästa vän,
jag viskar;"förlåt mig, Men vi ses nog aldrig igen"
precis när jag ska ta mitt sista stegut hör jag en röst; "de får inte va slut!"
jag vänder mig om, de är min vän som skriker,
jag bryr mig inte fast jag vetatt jag sviker.
jag tar mitt sista andetag och försvinner sedan ner,
min väns sorgsna ögonär det sista jag ser...
JAG ORKAR INTE MER! :